Idag gratulerar jag min son Magnus som fyller år. Kaffebordet står dukat med lite av varje. Grattis Magnus!

I går var det bortforslingsdag i kolonin. Skönt att bara lasta sitt skräp och så kör någon annan iväg till tippen. Vid lunchtid dök Magnus, Viktor och Saga upp med välkommen fika. Saga kämpade med "rullebören" men fick ge upp ganska snabbt. I stället lastade hon ur alla pinnar som jag precis lastat i. Viktor begav sig genast till vattenkaret och "slabbade" ner sig så att han fick låna min tröja. Han är så pass stor nu så man kan ge honom lite arbetsuppgifter så iklädd trädgårdshandskar och sekatör så tog han itu med den övervuxna rabarbern. Valnötsträdet blommar och den första av mina sex pionsorter blommar också.

En epok är slut. I helgen stänger Pub Vildanden för att ge plats åt tio korridorsrum!!! Det vanliga ölgänget träffades på puben strax efter öppningsdags men då var puben smockfull. Folk hittade sittplatser lite varstans. Efter en lång väntan åts dock en sista siciliana och till den en god Schwartzbier. Inventarierna var till salu och det hela kändes lite vemodigt. Pub Vildanden är känd för att ha ett av Sveriges största ölsortiment.

Man kan väl säga att renovera och samtidigt leva i röran är ganska så påfrestande. Vet inte om inte detta är värre än badrumsrenoveringen. Funderar på om det verkligen fanns en sådan tapet i hallen när jag flyttade in. Hur som helst så måste den ganska så snabbt ha ersatts av något annat. Kanske vet pojkarna. Längtar till dess att jag kan bjuda hem folk och tänker verkligen ha en invigningsfest när allt är klart.

I soffhörnan har det dock dessa icke kolonivänliga kvällar stickats och årets första fruktmössa är klar.

I parken blommar det oerhört vackra unika näsduksträdet. På håll ser det ut som om vita näsdukar fladdrar i vinden.

Och så var "Rätt och fel" Karnevalen till ända. Får man lov att säga "det var bättre förr". Jag saknade det geniala, det fyndiga. Det kändes segt och drog ut på tiden. Det är dock en stor folkfest som äger rum i Lund vart fjärde år. Av någon anledning är jag väldigt förtjust i studentorkestrarna med sitt lite falska och oorganiserade musicerande.

Idag den 22 maj är det precis femton år sedan mamma dog. Det blev därför ett besök på minneslunden med vackra tulpaner från kolonin. Utanför minneslunden lyste rapsfälten vackert gula. Precis som då så var det idag en varm nästan sommarlik dag.

Plötsligt med en gång så blev det sommar och cykelvägen till jobbet bjuder på oerhört vackra naturupplevelser. Cykelvägen längs med Fågelskolan är som en tunnel av ett skirt bladverk. Väl framme vid jobbet så möts man dock av det magiska mullbärsträdet som inte ser så friskt ut men det finns små små knoppar så kanske kan det bli något i år också. Det är dock ett underbart klätterträd för alla barn och Viktor, Sigrid och Frida har provat på att klättra i det.

I stan drar det ihop sig till Lundakarneval och i morgon kör det hela igång. Tusentals människor kommer att invadera staden för att se karnevalståget på lördag.

I mitt hem har nästa projekt dragits igång. Renovering av kök och hall. Men oj så många olika beslut som skall fattas och det är nästan ett heltidsarbete att hålla i gång alla hantverkare. Jag riktigt längtar till dess att allt är klart och att man kan ta en kopp utan byggdamm. Numera får jag krypa på golvet för att ta ut något ur kylskåpet.

I onsdags åkte hela arbetslaget till Torekov för arbete på dagen, god mat och dryck på kvällen och övernattning på en stor bondgård. Dagarna var väl valda för vi hade tänkt värme och sol och en utflykt till Hallands Väderö för att speja efter en sälkoloni. Tyvärr! men det regnade kopiöst och var smällkallt så det blev fleecetröja och fleecetofflor i stället. Vin och whisky värmde dock gott på kvällen.

Vi hämtade en alldeles nyrökt delikat lax hos en fiskare och vi hade fått löfte om att gräva upp nypotatis på bondens ägor. Vi var ju trots allt på den bördiga Bjärehalvön. Potatisarna var dock bara som små nötter så det blev dom vanliga från Ica.

Lagom till att laxen var uppäten så upphörde regnet för en kort period och vi kunde ta en kort kvällspromenaden. I Torekov bor det en massa kändisar så vi tittade på Henke Larssons och Kvinnaböskes hus. Prinsessan Madeleine såg vi inte till. Vi fick oss till livs historien om sjöfararnas helgon S:t Tora och tittade på hennes sten vid stranden. Vid kyrkoruinen växte ett märkligt träd som tydligen var en ros. Hallands Väderö kunde man bara skymta i regndiset.

Äntligen kan jag skåla för att badrummet är färdigt. Det blev precis så lyxigt som jag ville ha det. På tvättstället tronar den vackra citrontvålen inköpt på parfymhuset Fragonard i Grasse i Provence. Hantverkarna har gjort ett gott jobb och inte minst jag själv som bit för bit bar upp 900 kg kakel till golv och väggar.

Våren låter vänta på sig men magnolian har slagit ut och blommorna har redan börjat falla till marken. Vasen på bordet i korridoren fylls med kolonitulpaner och libbsticka. I morgon bär det av till Torekov på internat i två dagar.

När termometern i morse visade på + 2 grader så kom vinterjackan och handskarna fram igen. Jag kunde dock för första gången på länge ta en varm dusch i mitt nya badrum. Nu återstår bara lite småfixande och sen är det dags att ta itu med köket.

Inget koloniarbete denna helgen men trots kylan så växer det så det knakar och det går fort. Tulpanerna är extra vackra när det är lite kylslaget och pionerna börjar komma upp. Har köpt ett nytt olivträd till balkongen och gjort en liten kryddhörna. Har ännu inte fyllt på med min favoritblomma pelargon. Bara solen kommer så kommer de också att dyka upp.

Aprilvädret fortsätter in i maj och det verkar som om våren aldrig kommer på riktigt. Ljuset och lite regn gör dock underverk på naturen och i morse bjöds det på en underbar promenad i parken. Man kan nästan kalla det en tjänsteförmån att arbeta i en sådan miljö.

Nu börjar badrummet arta sig och snart behöver jag inte traska iväg till toaletten i källaren eller till mitt duschställe hos familjen Persson. När man parkerar cykeln utanför deras trappuppgång så möts man av en vacker rabatt med körsbärsträd och forsythia.

Och så var det 1: maj med kyla blåst och småregn. Eftersom Saga inte tycker om när man borrar hemma så skulle hon och jag gå till Stadsparken och titta på ankorna. Saga tyckte inte alls om ankorna så hon ville inte ens titta på dem. Stora hundar däremot gick bra. Det gick också bra med glass. Vi mötte inte våren men i gengäld mötte vi familjen Persson och Frida hade svårt för att välja ut något av sitt lördagsgodis till Saga.

Stadsparken var ganska så bra i iordningställd fast någon hade roat sig med skumbad i den fina fontänen och tulpanerna blommade för fullt.

Det allra finaste som hände denna 1:a maj var att jag fick vicka lite på Viktors allra första lösa tand.