Gott slut och Gott Nytt År önskas alla!

Idag på nyårsafton var det lunch för Lundafamiljerna. Innan de åkte hem för att vila inför kvällens festligheter så avfyrade Magnus ett par raketer till barnens glädje. Erik tyckte dock att de var i minsta laget.

Själv skall jag ta itu med min specialitet Ris à la Malta som jag skall ha med mig till min fest.

Julen började som en riktig äventyrsresa. Skulle jag komma fram till Stockholm eller ej. På Lille julafton snöade det på tvären och hade gjort så hela natten. Tågkaoset var ett faktum. Alla tåg var inställda och jag bestämde mig för att boka om till julafton när det plötsligt anlände ett försenat X2000 och man fick åka med till Hässleholm där alla X2000 skulle utgå ifrån. Sagt och gjort upp på tåget och då säger konduktören (heter det så nuförtiden) att du får gärna åka med till Stockholm men det finns inga sittplatser och vi vet inte när nästa tåg skall gå. Jag tar chansen för annars kommer jag kanske inte alls fram och så fick jag plats i bistron. Många timmar försenad anlände jag så till Stockholm. Där bjöds det på skinkmackor, lax och andra godsaker.

På julafton bjöds det på kalkonmiddag, julklappsutdelning och så Persson familjens tradition med frågesport. Fast Johan tänkte så det knakade så förlorade hans lag. Det blev många paket till de små och Sigrid som gillar pysselsaker fick så mycket så hon pysslade t o m i morse när jag åkte hem till Skåne igen. Tillsammans hade de fått Marias gamla dockskåp men Nora försökte att trycka in lite annat än dockmöbler.

På juldagen och annandagen blev det korta promenader och pulkaåkning och sen in igen för att bara sitta och mysa.

Tack Johan, Maria, Sigrid och Nora för en fin jul trots att min förkylning var ett störande inslag.

Jag önskar alla en riktigt God Jul. Den ser ut att bli vit och vi har mycket snö i Skåne.

Hela december har jag plumsat fram i snön, sopat och skrapat bilen och det har varit både halk- och chaufförsvarning när jag försiktigt glidit iväg till jobbet men nu återstår endast tre arbetsdagar och sedan är jag fri. Det skall bli gott! Nu har jag gjort mitt i arbetslivet och nu ser jag fram emot julfirandet och ledigheten.

Nu är julfirandet igång och på lördagen bjöds det på julmat, tomte och julklappar. Det blev en lyckad kväll och det ser ut som om det blir en vit och kall jul. Jultomten hade t o m fått ta på sig den gamla fårskinnspälsen. Saga såg aningen skeptisk ut men Viktor hjälpte gärna till med att dela ut klappar. Frida öppnade hej vilt både sina egna och Klaras. Magnus och Frida ledde julsångerna och numera ingår också Lollo och Bernie sången i den gemensamma repertoaren. Det klättrades som vanligt på Ola och Fredde och det verkade vara väldigt poppis att sitta på någons axlar. Tack alla som förgyllde denna julkväll och tack för alla fina klappar.

Idag kom två entusiaster för att göra var sitt pepparkakshus. Jag hade förberett och satt ihop dem innan så det var "bara" att dekorera dem. Åldersskillnaden var märkbar på kusinerna. Frida var minst sagt "hialös" och visste precis från början hur man gjorde men efter ett par minuter sa hon "farmor snälla hjälp mig". Hon var också mycket mer intresserad av godiset som skulle sättas fast på huset. Det hela slutade med att hon kraschade alltihop och fick bära hem huset i små bitar.

Viktor tog sig an det hela med att systematiskt sätta på kristyren och sedan godiset. Han var mycket försiktig och nätt på handen och oerhört koncentrerad. han ville inte ta hem sitt hus på grund av lillasyster Saga. Han trodde inte att hon skulle vara försiktig utan att hon ville ha godiset. Alltså fick hans hus stanna kvar här.

Det var mycket intensivt men båda var nöjda med eftermiddagens pyssel.

Nu är dom på plats alla mina tomtar. Ett hundratal fyller hemmet. Pråligt kan man tycka men så blir det inte när dom placeras ut med min finess och enligt gammal tradition i familjen att samla många tillsammans. Julklappsinköpen är så gott som klara och Viktors luciatåg avverkades mitt i veckan. Helgen avslutades med luciakonsert i domkyrkan och en promenad över Lundagård med dess vackra ljusinstallationer.

När jag på fredagsmorgonen stod och svor över snön och att man varje morgon måste pulsa sig fram till bilen så kunde jag inte ana att fredagen skulle bli en enda stor överraskning. Jag var inbjuden till Anders och Gunilla på lite glögg och mat vid den märkliga tidpunkten 17.30 - 17.45 och så kom ytterligare en gäst. Då säger paret att vi orkar inte laga mat så vi bjuder er på restaurang. Mycket trevligt tycker jag och så blir det taxi in till stan. In i ett ganska så mörkt rum på restaurangen och då ur dunklet dyker arbetskamraterna upp. Sylvia säger välkommen Ingrid - Intelligent Nyfiken Glad Rolig Initiativrik Dam, Pensionär.Anders tackar den tillfälliga gästen och då förstår jag att jag skall firas av. Jag har svårt att smälta överraskningsmomentet men blir hänvisad till en plats där en krans av rosor ligger runt tallriken. Precis när jag sansat mig så dyker plötsligt en mycket kär gammal arbetskamrat från Landskrona upp och efter det så kommer ytterligare en och en till tills hela lokalen är fylld. Alla mina underbara arbetskamraterna från Landskrona och alla mina nuvarande. Vilken känsla! Jag blir rörd till tårar och förvånad över att jag inte märkt smusslandet på jobbet. Än mer förvånad blir jag när jag får veta att sönerna vetat och varit involverade. Sen hålls det tal och tårarna rinner av alla vackra ord. Anders fantastiska tal så klart och alla andra som sa så fina saker. Jag har sagt att när jag snart slutar så skall jag inte lämna några spår efter mig. Jag förstår efter denna kvällen att det inte blir så och blev inte heller så i Landskrona. Presenter blev det och ett oerhört vacker fotografi från den fantastiske fotografen Arne.
Anders tal slutade så här: "Härförleden när du var utrikes förstod jag att det kommer att bli värre att vara utan dig än det var förr att vara utan cigaretter. Vi är många som utvecklat ett beroende. Så vi kan gemensamt bekänna: Jag är beroende av Ingrid".
Kan ett långt arbetsliv ha ett bättre slut. tack alla som förgyllde min kväll!