När jag på fredagsmorgonen stod och svor över snön och att man varje morgon måste pulsa sig fram till bilen så kunde jag inte ana att fredagen skulle bli en enda stor överraskning. Jag var inbjuden till Anders och Gunilla på lite glögg och mat vid den märkliga tidpunkten 17.30 - 17.45 och så kom ytterligare en gäst. Då säger paret att vi orkar inte laga mat så vi bjuder er på restaurang. Mycket trevligt tycker jag och så blir det taxi in till stan. In i ett ganska så mörkt rum på restaurangen och då ur dunklet dyker arbetskamraterna upp. Sylvia säger välkommen Ingrid - Intelligent Nyfiken Glad Rolig Initiativrik Dam, Pensionär.Anders tackar den tillfälliga gästen och då förstår jag att jag skall firas av. Jag har svårt att smälta överraskningsmomentet men blir hänvisad till en plats där en krans av rosor ligger runt tallriken. Precis när jag sansat mig så dyker plötsligt en mycket kär gammal arbetskamrat från Landskrona upp och efter det så kommer ytterligare en och en till tills hela lokalen är fylld. Alla mina underbara arbetskamraterna från Landskrona och alla mina nuvarande. Vilken känsla! Jag blir rörd till tårar och förvånad över att jag inte märkt smusslandet på jobbet. Än mer förvånad blir jag när jag får veta att sönerna vetat och varit involverade. Sen hålls det tal och tårarna rinner av alla vackra ord. Anders fantastiska tal så klart och alla andra som sa så fina saker. Jag har sagt att när jag snart slutar så skall jag inte lämna några spår efter mig. Jag förstår efter denna kvällen att det inte blir så och blev inte heller så i Landskrona. Presenter blev det och ett oerhört vacker fotografi från den fantastiske fotografen Arne.
Anders tal slutade så här: "Härförleden när du var utrikes förstod jag att det kommer att bli värre att vara utan dig än det var förr att vara utan cigaretter. Vi är många som utvecklat ett beroende. Så vi kan gemensamt bekänna: Jag är beroende av Ingrid".
Kan ett långt arbetsliv ha ett bättre slut. tack alla som förgyllde min kväll!