Genom åren har man bevistat otaliga luciatåg. En del passerar revy medan andra dröjer sig kvar. Sagas koncentration och hennes sång är ett sådant likaså Klaras debut i Luciatåget som är av ett helt annat slag. Likt en liten Michelingubbe var hon den buttraste tomte man kan tänka sig.
Fridas längtan efter att vara Lucia gick äntligen i uppfyllelse. Hon koncentrerade sig på uppgiften tillsammans med flera andra Lucior.
Av någon anledning skulle evenemanget vara utomhus. Vinden piskade i och regnet öste ner på tvären. Barnen stod på en liten altan medan vi vuxna stod och trampade i gräset som mest var lera.
Andra minnen är från sönernas tid. Jag försökte många gånger att övertala dom om att vara något annat än stjärngossar men förgäves. Anledningen var så klart struten och stjärnan. Oftast hann dom med att avsluta Stalledrängen och sen var det kört. Det fäktades med stjärnorna och roligast var att putta av struten på någon annan med hjälp av just struten. Även Viktor anammade denna s k tradition från sin förskoletid.
Ett kul minne är från hembygdsgården i Vessigebro när äldste sonen då 7 år fått den ärofyllda uppgiften att kliva upp på en stor scen och tända Lucians ljus. Förväntansfulla står vi där men inget händer mer än att man ser hur han koncentrerar sig. Plötsligt skiner han upp och säger "jag tappade en tand" och så visar han den och stjäl därmed hela föreställningen.
Kanske en fördom men det verkar nästan som att flickor tar Luciatågen på mer allvar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar