Idag ger jag mina fantastiska söner var sin ros för deras bedrift att springa Berlin maraton. Jag tror att det var i samband med min födelsedag som de fick för sig att satsa på detta jippo. Nu är det gjort. Lite oroligt har det varit och jag sa aldrig "bryt om ni mår kasst" för jag visste att alla tre är vinnarskallar och det skulle mycket till för att de skulle bryta. Läste att det var cirka 40 900 löpare och kunde också konstatera att när sönerna gick i mål så hade dom åtminstone 20 000 efter sig. Man blir stolt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar