Det är länge sedan jag kunde samla Skånefamiljerna till söndagsmiddag men idag var det dags. Det som numera präglar dessa middagar är att alla inte sitter och äter samtidigt utan några är alltid på språng. Jag har inte heller riktigt vant mig vid att familjen växer och äter mer så idag kändes det snålt tilltaget. Fast kanske om det är gott så äter man mer??? Idag vankades det nyupptagen rostad mandelpotatis och lök från kolonin samt nyplockade äpplen som blev en god äppelkaka och till det glass. Alla fat var tomma när familjerna åkte hem.

Idag har det varit långlördag med flyttning. Alltså jag har inte flyttat men skulle behöva det efter trettio år i samma bostad. Nä, det är Anders och Gunilla som flyttar ihop. Idag tömdes Gunillas hus och i morgon är det dags för Anders att flytta in sina saker. Jag tror han sa att han hade minst 60 kassar med böcker som skall bäras in. Puh! Hans son hade många roliga kommentarer om detta. Jag har väl mest fungerat som lite "mystant" och burit lite lättare föremål samt lagat mat. Gunilla hade recept på en god kreolsk gryta. När sista lasset burits in avnjöts en god måltid på verandan där vi invigde de nyinköpta möblerna.

Idag var det dags för litteraturgruppen "Vera" att träffas. "Verorna" är Beth, Eva, Maggan, Anita, Åke och jag själv. Beth hade dragit igång det hela med anledning av att hon i veckan fyller 60. Var det hela skulle gå av stapeln har vi fått gissa oss till genom att det varje dag via mailen har kommit en ledtråd. Alla gissade rätt på att det var någonstans i Landskrona. Det var också här gruppen bildades en gång i tiden när vi alla var arbetskamrater. Så småningom bar det iväg till Idas krog i en av hamnarna i Landskrona.Där var det förbeställt en superb måltid som inleddes med en uppfriskande Caipirinha och som avslutades med kaffe och avec. En av ledtrådarna var att Vera skulle uppskatta att träffa Hulda. När Beth är i farten kan man aldrig känna sig säker så vi fortsatte med våra gissningar.

Efter maten blev det en promenad ut på en brygga och där får vi träffa Hulda. Upp ur ruffen på en båt sticker Beths man Bosse upp sitt ansikte och gåtan hade fått sin lösning. Det var båten som hette Hulda.

Som vanligt vid våra träffar så skrattas det, litteratur diskuteras och för att inte tala om våra skrivarprojekt. Kanske kör vi igång med vår fjärde sk stafettbok.

Tack Beth för denna fantastiska dag.

Säga vad man vill men det är kul med loppis. Vi har haft det idag i vår förening. Viktor och jag hade bestämt att vi skulle sälja vår "loppor". Lite orolig blev jag när Magnus ringde och frågade om man kunde köra in med släp. Och så drog det igång. Magnus blev lite nostalgisk över min gamla porslinsananas och undrade om jag verkligen skulle sälja den vilket jag skulle så han fick köpa den dyrt. Och så dök familjen Erik upp och Frida köpte sig en leksaksmotorsåg som Viktor en gång i tiden fått i julklapp av Erik och Mareike. Så kan det bli på loppisar.

När vi kom hem skulle Viktor och jag räkna ihop hur det hade gått. Viktor började och staplade sina pengar och konstaterade att det fanns 485 kr i börsen. Jag konstaterade att jag gått 10 kronor back. Jag sa att jag ju hade fyndat muggar och en vinkaraff. Viktor kontrade med att han också hade fyndat ett spel och böcker men ändå gått med plus.

Konstigt nog fick Viktor inte sålt sin musikmaskin utan den tog vi hem till mig. Jag tycker den är rätt så kul medan Jenny sa att om man hört "Jingle Bells" i cirka 5 år så tröttnar man. Får se om jag gör det när alla sex barnbarnen kör igång med den.

Efteråt blev det koloniarbete. Mina sk "dassblommor" är vackra. Vad de heter på riktigt vet jag inte men pappa Kurt sa alltid att man planterade dem vid utedassen så att man skulle dölja dem. Han hade alltid sina egna förklaringar. Sanna eller falska!

Idag gratulerar jag lilla barnbarnet Sigrid som fyller 4 år. Hon älskar rosa och det är verkligen släktrosen från Österlen och Vitaby.

Helgen har tillbringats i ett 30-gradigt varmt Stockholm. Sigrid har haft sitt 4-årskalas fast hon fyller den 17:e. Hon skulle springa sitt första lopp "Mini-milen". Hon var aningen skeptisk innan och skulle absolut inte har "springskor" på sig utan sandaler för hon hade inte tänkt att ramla. Det gick bra och hon var ganska så stolt efteråt när hon fick medalj, mjölk och morötter. Hon sprang med en kompis. Nora fick följa det hela från vagnen "iklädd" vattenkoppor.

Efter loppet drog kalaset igång. Maria hade som vanligt dukat upp med utsökt mat. Hon hade också gjort en piñata där alla godispåsarna låg. När mörkret lagt sig drog sambaorkestern igång och Sigrid tyckte det var fint med "dansande prinsessor och kycklingar". På Hornsgatan vällde det fram cirka 30 000 löpare och det såg ut som ett pärlband av lysmaskar och att upptäcka Johan var näst intill omöjligt även om vi sagt att han skulle vinka upp.

Väl hemma konstaterade jag att det varit ett ordentligt regnoväder i Skåne och vid ett snabbt besök i kolonin såg jag att regnet satt fart på ogräset.

Vår fantastiska lunchrestaurang Viva försvann plötsligt innan semestern. En dag var det bara stängt och där stod vi några stycken snopna med våra lunchkort. Vi hade hoppats på att en ny ägare skulle öppna upp efter semestern men det är fortfarande tillbommat. Luncherna är numera torftiga eftersom det inte finns något bra lunchställe på nära håll.

Igår upptäckte vi dock Africa House precis utanför stan. Ett lustigt ställe som har tre rätter på sin meny. Bl a hamburgare från en kolgrill som serveras med tillbehör i små handflätade korgar. Oerhört primitivt och billigt. Man kan sitta både ute och inne på stolar som knappt håller ihop. En afrikansk kvinna sitter och flätar korgar av elefantgräs som också är till försäljning. Obama kan man skymta lite varstans. Har man gott om tid och inte har så stora pretentioner kan stället rekommenderas varma dagar när man kan sitta ut.

Äntligen regnar det på mina grödor. Har för första gången satt mandelpotatis som blommar fint men som också behöver mer vatten än den ojämna vattningen som spridaren ger. Jag hoppas på god skörd framöver. I fredags fick vi ett rejält skyfall men det märktes inte speciellt mycket. Idag faller ett mjukt regn.

När jag fyllde 60 fick jag en fin buddleja och det är rofyllt att bara sitta och titta på alla fjärilar som ständigt landar på blommorna t o m så att det ibland blir trängsel. Jag har insett att till nästa sommar så måste jag ha byggt något där växthuset stod. Nu är det full insyn och precis när man tar sig en slummer så kan någon hojta till för att snacka. Kolonister är pratglada. Har därför planterat ytterligare en buddleja och en syrenhortensia som jag hoppas skall växa till sig snabbt.

Känns också gott att glida fram i nya bilen.

Den dansande polisen fortsätter att engagera folk så idag var det en intervju på radion. Riktiga poliser uppskattar tydligen inte alls konstinslaget.

På lunchen åkte jag till Källbybadet för att titta på Viktor när han går på simskola.Man ville ha 50 kr bara för en liten titt. Trodde dom att jag skulle smygsimma. Jag som själv skulle behöva gå i simskola. Dåligt Lunds kommun!

Till eftermiddagsfikat plockade vi mullbär som vi åt tillsammans med glass. Smaken är mycket speciell. Förra året plockade vi massor och en av arbetskamraterna kokte sylt som vi sedan avnjöt tillsammans med en bit chèvre. Baba som Nora skulle sagt!

Idag blev det äntligen tid för utflykt tillsammans med Margareta. Vi åkte till Katrinetorp som är ett s k landeri som var en sorts sommarbostad för borgerskapet under slutet av 1700-talet. Att man ägde och kunde odla exotiska växter då var ett sätt att kunna visa sin status och rikedom.

Prinsessbröllopet uppmärksammades så klart även här med en historisk utställning av bröllopsklänningar "Bröllopstider i paradiset". Efter en promenad i den prunkande parken blev det till att sitta länge i trädgårdens café och bara njuta. I antikboden inhandlades två stycken ljusmanschetter till mina malmljusstakar.