Så har ännu en födelsedag firats och denna gången var det min egen 65-års dag. Jag gjorde det bekvämt och enkelt för mig och bjöd ut på restaurang Gräddhyllan. God mat och dryck gick det att väljas på.

Kanske var det en chansning att ge sig ut en lördagskväll med 6 små barn. Jag hade dock tagit med mig mutor i form av lördagsgodis.

Det blev presenter och t o m en skriven vers.

En uppskattad present var det spelande kortet med en riktig poplåt.

Kvällen avslutades med allehanda godsaker i form av ätbara saker och passande drycker. Själv avlutade jag med en champagnesorbet med jordgubbar. Vid detta laget satt di små under bordet som var en koja och där inmundigades godiset. Tack alla för en fin kväll.

Att fylla 65 innebär ju också att bli ålderspensionär. Jag har haft tid att summera mitt arbetsliv som varit långt. Ett bra sådant fullt av utmaningar och möjligheter. Jag har gjort mycket kul och genom åren träffat många intressanta människor. Jag har tyckt mycket om mitt arbete.

De sista åren har jag dock befunnit mig i en förvaltning som lämnar en fadd smak efter sig. En förvaltning där man från ledningen inte ens kunde kosta på sig ett "Tack". Snålt och ohyfsat.

Första födelsedagsveckan är avslutad med släktkalas hos Saga på lördagen. Barnen var överförtjusta över "Lollo och Bernie tårtan". Det blev många presenter, mycket lek med kusinerna och ett rungande "Vi gratulerar" (det finns många duktiga sångare i familjen)men det blev kanske i mesta laget för en liten 2-åring som inte uppskattade det fullt ut. Efteråt var det skönt att pusta ut i den egna fåtöljen.

Nu fortsätter vi två helger till med att fira födelsedagar och sen var det klart för denna gången.

I går tog jag min första cykeltur, fåglarna kvittrade i buskagen och det är knoppar på forsythian så kanske kanske är den på väg - våren.

Nu har jag varit i Stockholm och passat Sigrid och Nora. Ett lätt uppdrag. Det kämpigaste var nog backen upp till dagis eftersom det ena dagen var till att vada i snöpölar och nästa dag att försiktigt ta sig fram på den tillfrusna isen.Fast å andra sidan bra för kroppen.

Det har också varit födelsedagsveckan som inleddes med Johans fördelsedag den 18:e. Då kom kusin Annika på besök och det är alltid lika kul och uppfriskande att träffa henne.


Den 19:e var det Noras tur att fylla 2 år. Hon fick god hjälp av storasyster med att öppna alla paket. Båda dagarna firade vi med tårta och raket.

Sedan var det åter ett litet äventyr med x2000 då "kurvmotorn" var ur funktion. Detta innebar att tåget svajade hit och dit så man fick lugnt sitta kvar på sin plats medan man upprepade att det inte var någon fara för säkerheten. När detta väl var avhjälpt så gick en av motorerna sönder så farten var reducerad.
Väl framme i Lund fick jag en försmak av våren där den mesta snön var borta.
Sen bar det iväg till Saga som fyllde 2 år den 20:e och där bjöds det på marängswiss.

En intensiv men kul vecka och tänk min första pensionärsrabatt använde jag i tunnelbanan.

Nya kollegor som skall formera sig?


En märklig fredag blev det. Allt började med en begravning som inte är något roligt men det var en person som hade firat 99 jular och då får man lite perspektiv när en person har upplevt både första och andra världskriget. Hon hade haft ett önskemål och det var att begravningsakten skulle avslutas med Peps låt "Oh boy" och så blev det och alla drog på smilbanden. Efteråt skulle hon ha sitt sista kalas så det blev middag i hemmet. Om man får uttrycka sig på detta viset så var det en trevlig tillställning.

På kvällen hade jag bjudit hem mina gamla arbetskamrater på After Work och det blev en kul kväll att åter träffa teamet. Det var en strykande åtgång på både mat och dryck och det var inte så allvarligt som det kan se ut på en del bilder.

Av arbetskamraterna förärades jag en fantastisk present i form av ett näsduksträd. Ett fint minne både av dom och den fantastisk arbetsmiljön jag har haft de sista åren i S:t Lars parken som jag tycker mycket om.

Nu har man all tid i världen att på dagtid utföra sina ärenden i stan. Alltså promenad in och sen hade jag tänkt mig ett cafébesök. Jag kan inte påstå att jag jublar över snömassorna som bara är fula och tråkiga. Hur som helst och kanske lite väl optimistiskt beger jag mig till Stadparkscaféet. Det är tillbommat och den gamla "skuttebacken" bakom är jämnad med marken. Där åkte man ju pulka som barn. Nja, kanske inte pulka men väl på en kartongbit. I stället tornar ett stort parkeringshus upp sig strax intill.

Jag bestämmer mig för att gå till Arenans café det är ju trots allt handbolls VM. Jag möts av stängda dörrar och massor med mediabussar från alla möjliga länder men inget café att pusta ut på. Hoppas att det är mer liv och rörelse när matcherna spelas och Sverige vann ju igår.

Då är det lika bra att gå hem till det egna caféet. Jag tar svängen in om kolonin och trampar i orörd, vit snö. Det är tyst och vackert men tar tid att plumsa fram så det hinner börja skymma. Pionernas rafsiga buske kikar fram och det är svårt att förstå att den inom några månader skall lysa vackert röd.

"Nu är glada julen slut slut slut
tomtarna skall bäras ut ut ut
men till nästa jul igen
skall dom plockas fram igen
för det kan jag lova!"

Min renovering drog ju som bekant ut på tiden och bjudningar har det varit ont om. Jag har mycket att ta igen. I kväll var det dags då Magnus svärföräldrar inviterades på middag och så klart Lundafamiljerna. Hittade ett bra recept på kalkonfilé som skulle marineras i konjak och portvin men ve och fasa såsen smakade bara konjak. Erik dök upp lite tidigare och fann mor sin förtvivlad i köket och tröstade mig med orden "den såsen kan du inte bjuda på". Vad göra? Han räddar mig och ringer "såsakuten" Ola. Hiva i mer grädde, buljong m m. Det blev en lyckad middag till slut.

Det blev en sen men mycket trevlig kväll för oss pensionärer. Ungdomarna åkte hem tidigt Viktor med nästan 40 graders feber och Frida och Klara skall åka tidigt till kusinerna i Hamburg. Själv skall jag under morgondagen packa ner hundratals tomtar.

Inledningen på det nya året 2011 bjöd inifrån på ett strålande väder - sol och plusgrader och som nybliven pensionär tänkte jag att nu får man minsann inte ligga på latsidan. Således begav jag mig ut i det strålande vintervädret. Vad möts jag av? Jo,isgata så det är svårt att hålla balansen, bitande iskall vind men jag beger mig ändå till kolonin och plumsar fram i snön. Jag upptäcker att syrenerna har stora knoppar, solrosorna står fortfarande på parad och kärleksörten kikar upp ur snön, likaså kan man skymta buxbomen. Nu längtar jag till våren.