Hela hösten och vintern har jag pysslat om mitt olivträd för att det skall överleva och kunna flyttas ut på balkongen igen men plötsligt börjar det att tappa sin blad och det dröjer nog innan det kan komma ut om det nu överlever och att det är kallt ute blev jag varse idag ...



... när jag tog en promenad i ett naturreservat som jag har alldeles inpå knutarna. Det är vackert och förtrollande och när pojkarna var små var det ett omtyckt utflyktsmål med fikakorgen.

Viktor har februarilov och ville sova över här. Eftersom jag hade min oljemålning på kvällen så fick han följa med. Han blev väldigt entusiastisk när han kom på eftermiddagen och jag sa att vi skulle på kurs. Min målarkasse har ofta varit mer intressant än alla leksaker för de äldsta barnbarnen.

När vi kom till kursen fick han en snabblektion av vår kursledare Arne. Under fikat gav Viktor övriga deltagare en inblick i vilka fotbollslag som det är värt att heja på. En dam frågade honom om HIF men Viktors motiv sa vad han tänkte. Han var otroligt stolt när vi gick rundan och skulle kommentera varandras bilder och när han fick beröm av övriga deltagare.

Nu sover han som en stock och tavlan står uppställd så att han kan se den direkt när han vaknar.

Det är så många som sagt till mig att när du blir pensionär så måste du skaffa dig en hund. Sagt och gjort så idag åkte jag iväg och gjorde det. En underbar liten bulldog.

Fåglarna har inte det lätt i vinter. Varje kväll i skymningen samlas hundratals råkor och flyger runt i mitt bostadsområde innan de slår sig ner vid Nova-området. Likadant är det i gryningen då man väcks av deras läten. Efter fredagens väckning begav jag mig till Göingebygden där jag har en del av mina rötter. Ett besök på ett demensboende var inte särskilt upplyftande och man blir lätt bedrövad när sekretess går före människan.


På lördagen var det så dags för Disney on Ice med Frida. Det var kul att åka till den stora Arenan men jisses vilken kommers allt kostade dyrt men man blev glad när man såg Fridas stora ögon och hur hon följde med i showen. Lite elände blev det förståss när alla popcornen hamnade på golvet men hennes pappa reparerade detta snabbt med att inhandla en jätteklubba...

... och eftersom Erik var med så fick Mareike och jag finna oss i att åka till den andra Arenan och besök i MFF-shopen.

På kvällen kom Anders, Gunilla och Hans på mat och med dessa båda män blev det många roliga skrönor fram till på småtimmarna.

Idag besök i kolonin. Kallt så fingrarna nästan domnade bort så det blev flera avbrott med sekatören och tänk då upptäcker jag att trots att marken är frusen så sticker det upp en rosa liten rabarberknopp. Nu blir det snart en "spann" över och så kan jag skörda tidigare. Nu är jag på gång.

Jag tycker det är en njutning av att ha pelargoner i mitt köksfönster. Tycker att det känns gammaldags och hemtrevligt.

Målarkursen har kört igång och jag kämpar ständigt med perspektivet. I kväll får vi se om jag kan få ordning på mina flygande stenar.

I veckan har "Vera-gänget" träffats. Förutom goda lästips bjöds det på canneloni och cheesecake. Det skrattades och skämtades som vanligt men denna gången blev det också diskussion om rent existentiella frågor. Är vår "Vera-grupp" på väg att bli något annat? Kanske kan det bli så när man känt varandra länge och vi har väl träffats i
tolv år vid detta laget.

Eva har alltid med sig sin lilla bok i vilken hon skriver upp vad hon läst och därtill en egen recension. Kul Eva att vi får ta del av den.

I veckan har det också varit en spännande föreläsning om stadsplanering. Inte alls så torrt som man kan tro.

Äntligen kan man säga när jag i ett underbart väder begav mig till kolonin. Man längtar efter att sätta nävarna i jorden men det är ännu ganska så fruset. Syrenerna hade dock stora knoppar.

I höstas planterade jag min andra buxbomshäck runt rosorna och den ser ut till att ha tagit sig bra. Jag tycker mycket om att dra upp saker på egen hand och se hur det utvecklas. Pappa Kurt sa förståss alltid att ska du nu ha kyrkogårdsplantering.

Mina krukor som jag glömt att tömma ur eftersom vintern kom tidigt och plötsligt hade fruset sönder men inte mina rabarberblad gjutna i betong.

Ingrid Marie trädet skall klippas tidigare i år än i fjol. Förhoppningsvis blir det lika fint väder i morgon och då är det stege och sekatör som gäller.

Jag har kommit på att sen jag slutade arbeta så har jag knappt använt mitt armbandsur. Den var ett måste när dagarna var inrutade timme för timme. Man kan väl säga att numera både hinner man med och inte hinner med att göra saker. Dagarna går fort i väntan på våren.

Jag har hunnit med ett par stickprojekt min boa är klar,den var jättekul att virka och skall nog bli en till - ett restgarnsprojekt, en beställning på pärlmuddar är ivägskickade och just nu är det raggsockor som gäller.

Pensionärsuniversitetet har kört i gång och första föreläsningen var med Sigrid Combüchen. Hon berättade om sin bok "Spill - en damroman". Hon var trevlig att lyssna till pratade utan manus och var humoristisk och boken är väl värd att läsa. Jag tycker det är kul när man känner igen miljöer. Denna gången var det Lund. Jag har de sista veckorna läst tre böcker där jag känt igen miljön.En utspelar sig i den lilla staden Oneonta i USA. Jag var där för många år sedan och undrar hur Nesser kommit på att skriva om just den lilla staden. Ytterligare en deckare handlade om Tantolunden i Stockholm ett fantastiskt koloniområde som plötsligt blev skrämmande. Men allt var ju på låtsas.

Ursäkta Viktor men det var visst fel på fotbollslaget jag tror att det skall vara Real Madrid men det står ju faktiskt FC på tårtan. Kanske blev det fel igen inte så lätt när man inte är insatt och jag vet ju hur viktigt det är för dig med att man skall hålla på rätt lag. Kan man heja på Lunds BK eller dom finns kanske inte längre? Hur som helst men tårtan var jättegod.

Helgen avslutades med trevlig söndagsmiddag ute i Bjärred. Det var som att stiga in i ett helt nytt hus. Allt var omgjort och mycket modernt. Vi mindes och skrattade gott åt allt vi upplevt tillsammans med vår käre Göran.

Kalasperioden avslutades idag med släktkalas för Viktor som fyllde 7 år. Han är en stor fotbollsentusiast så därför blev det fotbollstårta med FC Barcelona och MFF-tröja.
Han lyckades med att blåsa ut alla 7 ljusen i ett svep vilket medförde sång och hurra-rop. Han bästa kompis Niklas som nästan numera ingår i familjen hurrade dock sju gånger.


Alla ungar älskar Fredde så när han är med kånkar han alltid omkring med något barn och jag tror t o m att han skall agera lekfarbror i morgon när klasskompisarna väller in. Tack för att jag fick komma idag. Det låter jobbigt med mer än tio pågar i sjuårsåldern.

Frida och Saga lekte mycket tillsammans men kuligast är det ändå att hoppa i soffan så kvittar det var man är.